Om att våga!

Igår vågade jag ta ett steg som jag kommer att minnas för resten av mitt liv. Igår vågade jag lita på min känsla, intuition och de budskap jag får till mig i en otroligt svår och känslig situation. Jag vågade förmedla det jag kände och hörde utan minsta tvekan . Idag fick jag bekräftelse på att jag hade rätt. Så idag har jag gråtit av glädje, av lättnad, av tacksamhet och av stolthet. Nu bor inte längre någon tvekan eller några tvivel i mig. Jag vet att jag är på rätt plats, att jag gör det jag ska göra här på jorden och att jag har ett starkt beskydd och stöd från mina andliga guider. Idag bestämde jag mig på riktigt, i tanke och i känsla, för vem jag är. Som tack fick jag kärleken tillbaka som ett lysande klot rakt in i bröstkorgen, den villkorslösa och rena kärleken.



Jag vågade och jag vann.

Fina fröken Pling!

För några veckor sedan träffade jag en helt fantastisk kvinna, fina fröken Pling (Ingrid "Pling" Olson). Hon pratade om Mayakalendern och de sju arketyperna. Att lyssna och lära med penna och papper var inte till att tänka på, då hade jag inte förstått någonting. Här var det bara att öppna upp kanalen och låta hennes ord och energier smyga sig in i mig och landa som små kristaller av insikt i själen. En vecka senare träffade jag henne igen. Den här gången i en privat sittning och hon pendlade in mig och mina arketyper.  Med mig hade jag alla de pusselbitar jag samlat på mig genom livet men inte kunnat få ihop till en hel bild. Hon slängde ut dem på bordet mellan oss och på en och en halv timme hade hon fått ihop hela pusslet. Jag log och grät tårar av lättnad under hela sittningen. Äntligen fick jag ord till allt det jag känt och anat men aldrig förstått eller vågat tro. Fick förklaringar i det lilla och i det stora.

I alla år har hon i mig som säger håll truten tills du är 110% säker på vad du har att förmedla, se till att ha källhänvisning och läs gärna en bok extra innan du pratar, fått styra. Efter träffen med Pling har hon fått kliva åt sidan och hon som känner saker med intuitionen, hon som bara vet utan att ha läst en enda bok, fått komma till tals allt oftare. Hon som bara kände att det skulle bli tvillingar två år innan grav-testet visade tummen upp. Nu är det hon som får höras och ju mer jag låter henne prata ju lyckligare, lugnare och träffsäkrare blir hon, blir jag.

PoK

Viljan får välja!

En välbekant doft ångar från min hud. Klor. Igår var jag till badhuset och lät mig omslutas av ljummet, klorfyllt vatten, glida fram i det tysta blå. Under tio år var simningen en stor del av mitt liv. Kilometer, efter kilometer, fram och tillbaka i samma bassäng fem dagar i veckan. Många frågade mig, inklusive jag själv, vad håller jag på med? Ska det här vara något att ägna sitt liv åt?  När jag satt i busskuren i Hållsta och väntade en blåsig och kall decemberkväll, för att ta mig till sena torsdagspasset. Brrr. Igår förstod jag varför. Jag älskar att flyta runt i vattnet. Känslan av att vattnet ger mig ett skydd, en distans till allt och alla omkring mig. Vattnet som hjälper mig att flyta genom livet. Ljudet dämpas och jag hör mina egna tankar, mitt eget hjärta som slår. Igår simmade jag med glädje, för att jag ville, för att njuta. Så var det inte alltid när jag tävlingssimmade. Då fanns det krav, främst från mig själv, på att bli bättre, snabbare, att prestera på tävling. Inget för mig. När kraven får bli styrande försvinner glädjen. När viljan styr finns bara glädje. Så är det med allt. Numer försöker jag låta viljan leda mig genom livet.

Puss!

Öppet hus hos Fröken Bark!

Kom och hälsa på mig i min fina lokal på Östermalmsgatan 12 i Västerås! Ta en fika, se dig omkring, läs en tidning eller sitt ner och andas en stund.

Fredagen den 2 december kl 13-19
Lördagen den 3 december kl 11-16

Du som bokar en tid eller köper ett presentkort får 20% rabatt.

Ta med dig vänner, familj, bjud in jobbet! Kom bara kom.
Kramar // Karin

Alltid värd att följa min egen vilja.

Hur många gånger har jag inte tänkt och känt att jag måste handla först, göra något för att få något, kämpa för att vara värd. Men tänk om det är så att jag alltid är värd att följa min egen vilja. Att jag kan och får njuta av lugn och ro en hel dag bara för att det är just det jag vill, önskar och behöver. Tänk om det är så att viljan, tanken och känslan är den handling som behövs för att nå dit jag vill.

Tänk inte bara om, det är så.

Shake it out!

Det var länge sedan det var så rent i och under soffan här hemma. Samma gäller för min kropp. Årets stora utrensningsvecka pågår. Tre barn och en mamma har klarat av vinterkräksjukan. Jag hade tänkt mig att hoppa över i år, men kropp och själ hade andra planer. Så under en natt hängde jag över toastolen och tänkte mellan hulkningarna att det här är nyttigt. Göra sig av med all skit som kroppen inte vill bära längre. Visst tyckte jag lite synd om mig själv också, men såhär i eftehand, skönt!

Nu fortsätter rensningen här hemma. Lekrummet är inte sig likt, nu vet vi vad som finns i lådorna, pärlorna på sin plats, legot på en annan. Under soffan är det fri sikt och ungarna kan utan risk för astma-anfall bygga koja av soffkuddarna. Viktigast av allt, en stor kasse med onödigt skräp som ingen använt eller kommer sakna har hittat vägen till återbruket.

Det gick inte enkelt att rensa ut. Började inte av sig själv. Har gått och dragit på det länge, tittat in i lekrummet och vänt med outrättat ärende. Under en vecka har ångesten och jag andats, ätit och sovit tillsammans. Såklart handlar det lika mycket, snarare mer, om alla rummen där inne i mig. Om alla gamla saker, känslor, minnen, tankar, mönster som jag inte behöver längre, som jag inte använder och som jag aldrig kommer att sakna om jag vågar rota fram dem, titta på dem och slänga dem. Känslorna, positiva och negativa, är den bästa vägvisaren du har i livet. De talar om för dig vad du behöver göra. Ångesten är egentligen en nära vän som berättar att det finns något att göra sig av med. Backa inte ifrån den, då kommer den att komma tillbaka, lite starkare för varje gång, kliv rakt igenom istället. Jag vet det är inte lätt och du klarar det inte alltid själv. Jag har hittat mina guider i livet här och i andra dimensioner som hjälper mig när jag behöver. Om jag ber om det! Du måste själv ta första steget och be om hjälpen, då finns den där. Hos sådanna som mig, hos familj och vänner.

Det är svårt att dansa med djävulen på ryggen, så skaka av honom!

Listen and love:
http://www.youtube.com/watch?v=RCWnVznnWcs

Att byta färg och förhållningssätt!

I så många år har jag liksom stängt av, stängt ner den inre verksamheten. Helt omedvetet. Har tagit mig genom livet i en ganska stor tysthet, på ett sätt, men med många ord och känslor ändå. De senaste 10-15 åren har jag funderat mycket, känt mycket, bytt ut, tagit bort, format nytt. Det mesta inom mig själv, med mig själv eller med en utomstående, fristående terapeut som enda mottagare av mina känslor och ord. Har hållit allt hårt till mig själv, skyddat det som man skyddar sitt eget barn. Jag antar att det är rädslor som hållit mig tillbaka. Rädslan att bli dömd, att bli fråntagen allt det nya fantastiska jag kunnat se och känna, rädd för att bli instoppad i ett fack. Rädslan har varit mitt skydd, mitt försvar. Nu har jag tagit mig så långt att jag står trygg i vem jag är, vad jag tror på, hur jag förhåller mig till livet. Och då börjar orden ta form, de vill komma till uttryck och de manifesteras i handling. För mig har det varit en lång väg fram hit, för min omgivning blir det nog en smula förvirrat.

För en kort tid sedan gifte sig min älskade lillebror. Jag hann ta mig igenom fyra olika klänningar. Tre beiga, en ljuvligt röd. Som jag våndades, grät tårar över vad som kändes som ett omöjligt beslut. Det kändes som att valet tog märkligt stora proportioner. Med hjälp av en älskad vän, blev det den röda. Jag har aldrig känt mig så självklar, så fin och det var länge sedan jag dansade så att klänningen sprack. Använder jag klänningen som en symbol för mig själv är inte längre proportionerna märkliga eller orimliga. Jag väljer inte längre beige jag väljer röd.

För ett halvår sedan träffade jag Gitte (www.yin.se) för första gången. När jag kom till henne första gången och klev in i den självklara energi som hon utstrålar och befinner sig i klev jag in i min egen önskan och mitt eget mål. Hon har hjälpt mig att byta oro, stress och rädsla till ljus, lugn och kärlek. Förra gången vi sågs sa hon till mig: Karin, helandet ligger i ditt förhållningssätt till allt du möter.

Så prova att byta ut beiget mot rött, andas in tillit till livet och andas ut all oro.

Till mamma och pappa, storasyster och lillebror, familj och vänner: ni har inte tappat bort mig på vägen, ni har bara fått mig i en röd, lugn, kärleksfull version som lever livet med tillit i hjärtat. Puss!