När vi flyttade in i huset för snart sex år sedan fanns det ett larm installerat som vi valde att inte koppla in. Vi kände oss på alla sätt trygga ändå och kände inte alls att vi behövde det. Kvar i huset har larmcentraler och ledningar suttit sedan dess. Tills idag!
Under vår uppväxt skapar vi många skyddsmekanismer och överlevnadsstrategier som vi behöver för att ta oss igenom livet. Vi lär oss att anpassa oss, vi skyddar oss genom att spänna olika muskler i kroppen, vi hjälper andra och förbiser våra egna behov som tre exempel. När vi blir äldre använder vi oss ofta av samma mekanismer och strategier av vana även om de inte behövs längre.
I flera månader , har jag av och till känt en enorm frustration för att jag inte lyckas göra mig av med en del av mina väl inövade strategier och försvar. Jag känner hur det kletar sig fast i mig, håller mig tillbaka och gör att det är trögt att ta mig fram. Det är som om jag har en massa gummiband fästa i kroppen och i min historia. De gynnar mig inte längre, de behövs inte mer. Efter att ha läst några böcker, bland annat "Skuggeffekten" och "Kroppen ljuger inte", finns medvetenheten hos mig allt oftare och jag kan kliva åt sidan och se vad som händer i olika situationer. Ändå lyckas jag inte klippa av gummibanden som håller mig tillbaka.
I morse tog jag ut frustrationen genom att springa ute i solen, känslan fanns där hela tiden. Det drar och håller mig tillbaka. Jag tar i ännu lite mer och skriker i mitt inre ut min ilska och förvirring till universum. Vad vill ni att jag ska göra? Hjälp mig! Berätta för mig! När jag som vanligt efter duschen står och blåser håret torrt blänger den oinkopplade larmcentralen på mig. Jag stirrar tillbaka och undrar vad den glor på. Så ramlar insikten ner. I vild och bestämt frenesi rycker jag sladdar och skruvar ner centraler. Två timmar senare är allt nere, ligger i en påse för transport till återbruket och dammsugaren har fått slita bakom tunga byråar och i glömda hörn. Jag känner att symboliken är så tydlig som den kan bli. Jag hoppas innerligt att även mina inre larm och skydd som inte längre behövs släpper taget om mig och gör min väg framåt lite lättare.
