Det går att lära sig något av allt.

I fredags införskaffade sig Fröken Bark en egen dator och en Iphone. Internet är snart tillgängligt i lokalen och då kommer blogginläggen att komma lite tätare. Fram till nu har tiden till skrivande begränsats till sena timmar på kvällarna och då har ofta viljan att skriva redan somnat.

Igår var jag och njöt av sol och bastu och en ljuvlig liten dam stal min Iphone. Under en timme pumpade adrenalitet och ilskan som glödande lava i kroppen på mig. Efter en timme var polisanmälan gjord, SIM-kort och telefon spärrade och jag drog några djupa andetag och lät tåraran spruta. Inte över en stulen telefon, det finns nya och försäkring som täcker kostnaderna. Nej, den där olustiga känslan i kroppen som är skälet till tårarna handlar om något helt annat. Det handlar om känslan av att JAG gjort bort mig, gjort fel, slarvat, varit dum och ouppmärksam. Efter några timmar av hulkande och snorande kände jag mig färdig med den känslan, för resten av min tid på denna underbara planet.

Alla har vi ansvar för våra handlingar, hur vi mår, tänker och känner. Jag släpper taget om mina elakheter mot mig själv, fortsätter tänka gott om alla människor jag möter inklusive hon i spegeln och njuter av tystnaden i några dagar. Idag är vulkanen lugn igen och lite mer skräp utrensat, det enda som påminner om gårdagen är de "fluffiga" ögonen. Gårdagen hjälpte mig att komma åt en djupt rotad känsla och ett beteendemönster som jag nu släppt taget om. Den ljuvliga lilla damen får bära sitt eget samvete och förhoppningsvis lära sig sitt av den lilla teater som utspelades på ett badhus nära dig igår.

Livet tar aldrig slut.

Igår kväll när vi nattade Kajsa delade hon åter med sig av sina klockrena, självklara och fantastiska insikter. "Det enda man vet är att man ska dö. Men livet tar aldrig slut. Nästa gång kanske man kommer till ett annat språk. Finland kanske." Älskade unge vad jag får lära mig av dig. Puss.