Vad är fantasi och vad är verklighet, och för vem? Spelar det egentligen någon roll. Jag och min fantasi har varit de bästa vänner så länge jag kan komma ihåg. Jag minns att jag pratade med "kokosnötsapan" i mammas och pappas sovrum när jag inte kunde sova som liten. Gubben i månen hade jag stor respekt för, var nog till och med lite rädd för honom, men konvercerade det gjorde vi. Jag kunde inte titta på Tintin när jag var 10, jag fick hemska mardrömmar. Nyheterna var inte till att tänka på. Fantasin går hand i hand med inlevelseförmågan och känslorna.
Fantasin har varit min belöning efter en tuff dag, eller när jag är någonstans jag inte vill vara. Den kan ta mig till de platser, berättelser och känslor som jag väljer. Jag kan försvinna in i min egen lilla värld för att samla kraft och energi och bara vara med mig själv.
Nu när jag är 35 och vridit och vänt en hel del på livet och äntligen känner att jag hittat den plats i mig själv jag vill vara på har fantasin en fortsatt stor mening och betydelse, den är livsnödvändig för mig. Intuitionen, känslan, själen och fantasin alla hämtar de information från samma ställe. Idag kan jag se att det är meditation jag ägnat mig åt varenda dag. Att kunna kommunicera i en annan dimension gör jag varenda dag. För min egen skull och för att hjälpa andra att ta sig vidare i livet. Den här kommunikationen är min livlina, mitt arbetsverktyg och en stor lycka.
Så fortsätt fantisera eller börja idag. Och inte minst, uppmuntra barnens fantasier, ifrågasätt inte utan ge fantasin fritt utrymme!
Kärlek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar